WWF: Hållbarheten måste säkras för en snabb elektrifiering av fordonsflottan

Andelen elfordon måste öka snabbt de kommande åren om vi ska klara klimatmålen. Elektrifieringen måste dock genomföras på ett sätt som tar hänsyn till andra miljöaspekter och sociala frågor. I en ny rapport som IVL Svenska Miljöinstitutet tagit fram på uppdrag av WWF beskrivs de utmaningar som kommer med elektrifieringen. Rapporten tar också upp vad som krävs av såväl politiker, näringsliv och konsumenter för att skapa en hållbar elektrifiering.

Ett av Sveriges tuffaste klimatmål är att utsläppen från inrikes transporter (exklusive flyg) ska minska med 70 procent fram till år 2030 (jämfört med 2010). I en tidigare rapport som IVL tagit fram på uppdrag av WWF visas att målet kan gå att nå med väldigt omfattande åtgärder. En tredjedels minskad trafikmängd, en hög grad av elektrifiering, effektivare fordon och hållbara biobränslen är bland annat det som krävs enligt rapporten. Som uppföljning presenteras nu rapporten ”Hållbar elektromobilitet – Vad krävs för att eldrivna vägtransporter ska vara miljömässigt och socialt hållbara?”. Rapporten tar avstamp i den nödvändiga och kraftiga ökningen av andelen elfordon som förväntas de kommande åren. Den beskriver bland annat klimatpåverkan i elbilens produktionskedja. Fullt elektriska fordon har i dag, med de flesta länders elmix, en betydligt lägre klimatpåverkan över livscykeln än motsvarande bensin- och dieselbilar. Klimatpåverkan i produktionsfasen är dock i regel högre.

– En elbil i Sverige har, beroende på storlek, 45-80 procents mindre klimatpåverkan under sin livstid än motsvarande bensin- eller dieselbil. Men det är viktigt att inte välja en större bil med större batteri än vad man faktiskt har behov av. Såväl bilar med förbränningsmotor som elbilar är gjorda av material och råvaror som är sällsynta och belastar klimat och miljö. Och därför bör vi vara sparsamma med dem, säger Ola Hansén, senior klimat- och energirådgivare på WWF.

Batterier till elbilar ökar efterfrågan på sällsynta ämnen, exempelvis kobolt, som i dag ofta har stora hållbarhetsutmaningar i produktionsledet. En väsentlig andel av den kobolt som används för batteritillverkning utvinns i Demokratiska republiken Kongo (DRC) där det finns väpnade konflikter och de demokratiska systemen är svaga. Gruvindustrin har här stora utmaningar med arbetsmiljö och arbetsvillkor samt påverkan på människors hälsa och naturmiljön. Att få till en mer hållbar produktion av kobolt är en fråga som såväl politiker som näringsliv måste ta itu med.

–Vi vill se spårbarhetssystem för material inom fordonsindustrin som säkerställer ursprung så att inte miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekter sätts åt sidan. Här har både näringslivet och politikerna ett stort ansvar och svenska regeringen bör driva frågan i EU. Med en hög grad av återvinning framöver kan behoven av jungfruliga råvaror dämpas, fortsätter Ola Hansén.

Ungefär hälften av alla nya fordon i Sverige köps av företag, organisationer och offentlig sektor. Många av dessa är så kallade förmånsbilar där företagen har stor möjlighet att välja rena elbilar och också ställa krav på tillverkarna när det gäller hänsyn till klimat, miljö och sociala rättigheter. Enligt rapporten bör dock företag inte lättvindigt subventionera anställdas körning och parkering med förmånsbilar bara för att de är laddbara eftersom även elbilar bidrar till trängsel, trafikolyckor, buller och ökat behov av vägar och parkeringsytor.

Rapporten lyfter också behovet av en omställning till lastbilar och bussar som drivs på el. Inom den offentliga sektorn finns stora möjligheter för staten, regioner och kommuner att ställa om mot mer eldrivna transporter och samtidigt ställa krav på miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekter.

FAKTA från IVL rapporten: Rekommendationer till politik och näringsliv för en hållbar elektrifiering av vägtransporterna:

Fordonstillverkare, batteriföretag (och andra företag i värdekedjan):

• bör samverka med aktörer i värdekedjan och införa system för spårbarhet, styrning och kontroll som säkerställer att hela leverantörskedjan lever upp till strikta krav på social och miljömässig hållbarhet.
• bör ställa högre krav på förnybar energi i produktionskedjan så att klimatpåverkan för att producera elfordon minskar.
• bör sträva efter att utveckla produkter med en hög grad av allmänt förekommande ämnen och lågt innehåll av sällsynta och konfliktrelaterade ämnen samt utforma produkterna på ett sätt som underlättar återanvändning och återvinning.
• bör underlätta för kunder att ställa höga miljökrav och välja produkter som driver marknaden i hållbar riktning genom transparent redovisning av exempelvis en standardiserad batterimärkning som visar innehåll av viktiga ämnen och deras klimatfotavtryck.

Regeringen och riksdag:

• bör aktivt påverka revideringen av EU:s direktiv om återvinning av batterier så att det leder till en effektiv insamling och cirkulära flöden av material, med fokus på värdefulla batterimaterial.
• bör utreda hur en lagstiftning som kräver att företagen ska granska hur mänskliga rättigheter hanteras i värdekedjan kan integreras i svensk lag. Driv på för att motsvarande lagstiftning införs på EU-nivå (finns redan i vissa EU-länder).
• bör öka insatser och styrmedel för ett resurseffektivt samhälle genom att stimulera en hög andel gång, cykel och kollektivt resande, smarta resedelningstjänster, effektiva transportupplägg, transporteffektiv infrastruktur och bilsnåla städer.
• bör utreda hur fordonsskatten för både lätta och tunga fordon kan göras avståndsbaserad. Skatten behöver anpassas till att eldrivna fordon har stora miljöfördelar och att det görs dyrare att köra i tätort än landsbygd där utvecklade alternativa färdsätt saknas.
• bör ännu tydligare prioritera utbyggnad av laddinfrastruktur vid platser där marknadens aktörer inte tar vid.

Inköpare av transporttjänster:

• bör efterfråga eldrivna transporter i så stor mån som möjligt. I de fall där kapaciteten inte räcker till för bara eldrivna transporter kan man köpa in transporttjänster där en viss andel drivs med el så att dessa garanteras någonstans i leverantörens verksamhet.
• i form av offentliga aktörer och stora företag bör ställa konkreta krav på miljömässig och social hållbarhet i leverantörskedjan för de transporttjänster de köper in (elektrifierade och icke-elektrifierade).
• som köper in egna tjänstebilar bör inte köpa in större fordon och större batterier än vad som krävs.

Källa: Pressmeddelande